Nu har jag hållit på med min sjal så länge att jag inte ens vill tänka på det. Det har inte alltid varit intensivt stickande, men snudd på och ändå känns det som det är väldigt långt kvar tills jag kan se mig maska av den färdig. Dock har det ju helt klart hänt saker om man tittar på den, men att det är över 250 varv kvar på själva sjalen innan det ens är dags att göra toppspetsen känns lite nedslående. varv efter varv med 400+ maskor som bara väldigt sakta minskar i antal är en mental utmaning för en som inte är så förtjust i rätstickning kan jag säga. Men jag vill så gärna ha den klar, få värma axlarna med den kyliga sommarkvällar när jag inspekterar odlingarna, att jag verkligen plockar fram all uthållighet. Så den går framåt faktiskt för jag motstår alla andra projekt som jag nu drömmer om att göra, alltifrån syprojekt till nya stickningar och faktiskt en och en annan virkningsidé har slagit mig.

Men härromkvällen var jag tvungen att vara otrogen, jag kom på en idé på ett projekt som jag bara måste göra, och när jag kom på hur jag enkelt skulle kunna sticka den så var jag bara tvungen att lägga upp. Som tur är så går det väldigt snabbt, så det borde inte vara allt för länge tills den är klar och jag kan gå tillbaka till monogramstickning av min sjal. Vad nya projektet är kan jag förhoppningvis visa i nästa vecka!