Januari på Närkeslätten är oftast brunt och lerigt, ackompanjerat med gröna gärden, levande av höstsådder. I år är inget undantag. Även om vi alla vet att det väntar flera bakslag av vinter, och faktiskt ser fram emot dem än så länge, så är det svårt att inte börja längta efter värme, vår och riktig grönska. I alla fall måste jag nästan få in lite grönska inomhus. Med granen utkastad så vill jag istället fylla på med levande växter och är glad över de få jag har i fönstren (som lever). Men jag längtar även efter små knoppar och nya blad, och fyller därmed mitt hus med intagna kvistar.

Syrenkvistar är mina favoriter, de knoppar sig fort och slår sedan ut väldigt vackert. Men det får även komma in kvistar av andra buskar, såsom krusbär och vinbär, som både ska glädja här inne och sedan blir nya buskar utomhus när våren kommer på riktigt.

Pinnar och kvistar har flyttat in i glasvaser som står i fönster på tomma platser som saknar riktiga krukväxter, och ännu inte är överfyllda av försådder,

pryder sin plats på skåp i tennkärl

eller lyser upp hörnhyllor i en blå porslinsvas fyndad för två kronor på loppis.