Så här års när jag spenderar ungefär 200 gånger mer tid i soffan än vad jag gör under våren och sommaren, kommer genast suget efter handarbete till mig. Handarbete för mig är min aktiva vila, att få hålla huvudet och händerna igång samtidigt som jag på sitt vis ändå tar det lugnt. Det aktiva arbetet är jag i stort behov av så här års, då jag annars lätt börja krypa ur skinnet och klättra på väggar. Bondgenerna och att vara uppväxt som jag är har lett till en grav oförmåga att kunna vara still, varför handarbetet räddar mig när utearbetet är mindre och dagarna rullar på lite mindre arbetsamt. Handarbetet räddar mig från att behöva möblera om mitt hus flera gånger i veckan, sortera upp varenda skåp och pinal, eller springa ut och in genom dörren för att försöka hitta någonting att aktivera mig med. Visserligen gör jag allt detta även bredvid handarbetet, men i mindre skala än om jag skulle sätta mig i fåtöljen varje kväll och försöka se på film eller så, något jag absolut inte klarar av om jag inte har något för händerna.

När värmen sedan återvänder och alla oceaner av projekt startas igång, ja då minskar mitt handarbetsbehov. För mig är det faktiskt ett behov, och självklart ett intresse men som har en klar säsongsbetoning. På sommarhalvåret springer jag benen av mig ute, odlar och fixar hus, beskär träd och drar igång något onödigt projekt av ren lust. Efter sådana dagar har jag inte riktigt behov av en aktiv vila, utan en väldigt passiv vila där jag lätt kan ligga på sofflocket och sträcka ut mig. Men så fort mängden utetid och göromål minskar, ja då åker stickorna, symaskinen eller annat arbete fram igen.

Det jag stickar på nu är samma hjärtevärmare som jag skrev om här. Ett riktigt evighetsprojekt som nu har ca 600 maskor per varv, och 500 varv kvar att sticka haha.