Idag är mitt Gillberga grått. Utanför fönstret är det som ett stort täcke av fuktig luft som dragit över gården. Jag ser inte ens till granngården, utan sköljer dem bara genom diset. Har provat att vara ute en stund, och kan säga att det är som att ta en dusch, fast kall och ogästvänlig.

Även inne är det grått. Ja både i huset och inuti mig. För husets del så har julen fått flytta ut nu, men det vanliga piffet och inredningen har inte hittat fram än. Så huset är kalt, textilier saknas och möbler har fått komma in, men står nu sorgligt tomma från förhöjande pinaler. Det enda jag njuter av är denna otroliga Carl Larsson poster som jag fick av min svärmor igår. Hon beskrev det som ett litet plåster på såren i och med att jag inte mått så bra. Hur fin tanke är inte det? Hon vet att jag älskar Carl Larsson, och denna var för mig helt ny. Den ska upp här över skåpet i köket, men den skruven har jag inte riktigt orkat sätta i väggen än. Den skruv som är i vänster i bild ska brickbandet och mina brickor hänga på egentligen, men bandet har totalt försvunnit någonstans mellan textilskåpet och jullådorna. Vi får väl se om det dyker upp.

För min del känner jag mig både trött och skör idag. Har sovit så bra som det går som höggravid, så tröttheten är mer en sådan här överhängande känsla av energilöshet än att behöva sova. Skörheten tar sig uttryck i en gråtmildhet och ett allmänt tryck över både bröst och axlar. Det enda jag skulle vilja är att få ut min unge nu och ligga i en soffa och studera henne. Att vänta i värsta fall en månad till lockar verkligen föga kan jag säga.

Egentligen borde jag ju redan gått på föräldraledighet och ha både tid och utrymme att totalt stänga av allt runt omkring mig och ladda upp inför förlossning och föräldraskap, men istället har jag ju tagit åt mig att jobba minst en och en halv vecka till. Mest för att vara snäll (varför är man det på sin egen bekostnad hela tiden?) och att jag har lite svårt att släppa. Så helt och fullt mitt eget fel, men nog lider jag av det i alla fall. Så jobbar gör jag, under en filt i soffan.

Bredvid har jag denna filur som är precis lika trött som jag. Han dock för att han smet ut till ängarna och levde rövare bland lämningar från vildsvin och rävbajs. Otrolig måndagsunderhållning enligt Cassius, bara lite irriterande enligt hans matte och husse. Omöjlig var han att fånga in i alla fall kan jag säga. Och så tappade jag min adapter till hörlurarna därute någonstans, som då nu är offrad till vädergudarna.