Varning! Detta inlägg innehåller stora mängder av vardagsrealism.

Från ungefär början av mars till slutet av oktober är det fullt sjå här hemma på gården. Det börjar med trädbeskärning, vedkapning och frösådder, i mitten är det ogräsrensning, gräsklippning och storprojekt och så avslutas det med skördhantering, vedinkörning och hetsigt arbete med att bli klar med alla projekt. Det är inte många timmar som spenderas inomhus. Vilket nu verkligen börjar synas i vårt hem.

I alla våra skåp är det knökfullt med saker, en stor majoritet av sådant som inte ska vara där. Som att tidningar och pappersskräp har flyttat in skåpet för alkohol och finporslin. Var finporslinet har hamnat är lite oklart, kanske är det där under allt tjofs.

I badrumsskåpet är det ett redigt kaos. Kanske inte ser så illa ut, men det är stört omöjligt att hitta både plåster och produkter i de där lådorna. Toapappret får inte ens plats nu, och står sorgset utanför på golvet.

Skafferiet ska vi inte prata om. Har ingen aning om vad som finns här i längre. Går inte att ta ut en burk bakpulver utan att riskera att häva ner en påse löste. Man kan får använda all sin list för att få ut en påse linser utan att råka slå ner en flaska ättika. Påsen längst ner är alla våra kryddor…

På tal om köket så har vi ju fortfarande inte på ett år fått upp köksfläkten, stänkskyddet och kryddhyllan (därav påsen). Vi får se om vi lyckas få upp dem i år. Kanske satsar på 2023. Att stänga dörren till skafferiet går inte heller, vilket inte heller fått någon lösning.

Ett projekt vi skulle gjort redan i renoveringen var att bygga en bokhylla vid trappen på övervåningen. Det gjorde vi inte, så fortfarande står det böcker på precis hela övervåningen, på varenda jäkla byrå, skåp och annan hylla…

Precis som mina krukväxter skulle resterande hus också behöva komma iväg på retreat och få piffa upp sig lite…