För jag vill leva, det lilla livet. Är en Peter LeMarc rad jag gillar, och en livsåskådning jag har. För efter att som ung dragit på mig de flesta prestationssjukdomar man kan ha (Utmattning, utbrändhet och en ätstörning), så har jag till slut kunna förstå att sättet jag tänkte på, och såg livet var det som var sjukt egentligen. För jag såg allt värde i prestation, och mitt eviga kontrollbehov spädde på arbetsmängd och dåliga mönster tills kroppen kraschade, både en och två gånger. Efter detta har jag ändå blivit så många erfarenheter visare att jag har förstått mig själv bättre, och vad som är viktigt för mig egentligen. Inte antal prestationer nådda, utan att få känna mig nöjd. Nöjd med livet i stort, och i smått.

För mig är det bästa livet att få vara hemma på gårn, med familjen kring mig. Ha stora planer för gården, som vore roliga att uppnå, men inte är ett måste. Planera framtiden efter vad som passar bäst in i min syn på livet, där återhämtning är viktigt och att det ska kännas bra i magen. Inte oroa sig för att missa saker, eller att göra saker i otakt med andra i min ålder, att ligga efter i mycket, och före i annat. Att älska tidiga morgnar bara för dem får mig att må bra. Att sticka en hel fredagskväll med en ljudbok, istället för att gå ut på krogen, bara för att det är sådan jag är. Att inte önska mycket, mer än att få vara nöjd oftast, och lycklig för det mesta.

Låt mig se solens första strålar slinka genom min gardin
Skänk mej en bra dag, en morgon som är fin
Kom med ett hjärtslag, en stillhet och ett andrum nu jag ber

Och ge mej någon att älska, nån att bry mig om
Nån jag kan göra lycklig, ja, någon som
Finns här och väntar, när jag kommer hem och fallit ner

Ge oss en mat för dagen och en sup varje helg
Tårar att gråta, skratt varje kväll
Det låter lite, men jag fordrar faktiskt inte mycket mer

Små simpla ting – Peter LeMarc