I eftermiddag blir det äntligen att åka hem till gården. Vi skulle egentligen åkt ner redan i fredags, men ett eventuellt coronalarm fick oss att stanna uppe i Skinnskatteberg. Men det var ingenting och nu kan vi äntligen få komma ut på landet igen! Efter fixande i lägenheten förstås. För att för mig som gjort det här fram- och tillbaka farandet i snart ett år har det blivit extremt viktigt att lämna det fint, så att jag kan få komma tillbaka sen i lugn.

Att resa tar väldigt mycket på energin för mig och vill komma till något som inte tar mer energi, såsom att jag måste städa eller allting ligger i oordning. Därför försöker jag (händer tyvärr inte alltid, och då ångrar jag mig jämt) städa, plocka undan och lämna det trevligt, så det på något sätt ger mig energi.

Dessutom är det en fin anledning att få använda ett av (många, hehe..) mina förkläden. Detta sytt av någon släkting från en äldre generation, vet dock inte riktigt vem. En nätt sak med dels blommiga rankor och dels ett fint prickigt mönster. En favorit av mina korta förkläden faktiskt. Superfint!

Perfekt också att bara slänga på ovan de där smutsiga långkalsongerna som jag har sprungit runt i någon dag för mycket.

Men nu är det dags att packa i även datorn och rulla neråt. Som jag längtar!