Att gå in i en grå, blåsig, måndag så här sista veckan i september, är väl om något ett riktigt bevis på att det är höst nu. Ute följer det med ett och ett annat löv med vinden, och vi har satt upp de första innerfönstrena. I kontoret kan jag nu se fönsterlaven mellan rutorna när jag spanar ut och det känns trivsamt på sitt eget sätt. Jag välkomnar faktiskt hösten helhjärtat i år, jag är trött och vill ha en och en halv säsong av vilotid nu. Än är vi ju inte riktigt där än, gården ska ställas i ordning och odlingarna ska avslutas. Jag borde försöka hinna måla klart alla delar till köket som saknas nu innan det blir för kallt ute, och de där fönstren till hönshuset borde också hinnas kittas innan senhösten drar in. Och så vidare då, som alltid på min eviga att göra lista. Skillnaden är bara när kylan kommer, så består min att göra lista av att boa hemma, sticka flera timmar i sträck och laga grytor. Baka bullar, läsa böcker och storstäda hemma. Till skillnad från många timmars trädgårdsarbete, byggprojekt eller annat tungt gårdsgöra. Hösten och vintern är istället tiden för att njuta av allt man hunnit under året, vilket jag tycker är fint på något sätt. En naturlig övergång till att avsluta ett kapitel, vila efter mödan och sedan börja förbereda för nästa kapitel, år, odlingssäsong eller vad man nu ser fram emot som mest där i januari.

Men en sista släng av ork ska man väl kunna uppbåda innan jag slår mig ner på arslet i några månader, tänker jag!