Vi har fått så himla mycket fint till Athena. Både innan hon kom och nu efteråt. Massvis av vackra kläder, bra att ha grejor som verkligen underlättar livet och omsorg på olika vis. Men något som får ett handarbetshjärta att slå lite fortare, är förstås allt som är hemmagjort. Människor som lagt timmar av sitt liv för att göra något med vår lilla tjej i åtanke får mig att bli tårögd och stolt, glad åt att vi omges med så mycket fina människor, och talangfulla.

Så nu är vårt hem fyllt av vackra saker, och lillan har på sig vackra koftor, strumpor och mössor som andra gjort. I min vy just när jag skriver detta har jag bland annat:

Den otroliga filten som Albins mormor Marianne, som lillan är döpt efter, stickat åt henne.

En fantastisk mobil som en av mina bästa väninnor virkat.

Ett pärlat regnmoln som min kollegas tioåriga dotter gjort.