Jag är en riktig kaffedrickare, inte i mängden jag intar men i njutningen av hela processen. Det bästa kaffet drickes ur små porslinskoppar, med riktigt hett kaffe och en stor skvätt mjölk i. Kaffet avnjutes bäst i en tidig morgontimma, helt ensam med enbart mina egna tankar. Sedan är kaffe även en härlig sällskapsdryck, men det är inte då jag uppskattar det som mest. Utan det är själv, helst i mörkret före alla andra vaknar.

Smak för kaffe har jag haft länge Som liten sprang jag alltid runt fikabordet efter farmors kafferep och drack ur slattarna ur alla koppar. Jag har även alltid älskat allting i mockasmak, som choklad, kräm eller bara den otroliga mockatårtan som min farmors syster gör. Dricka kaffe i sig självt i vuxen ålder lärde jag mig dock inte förrän på universitetet. Jag klarade mig hela en kurs in på min kandidat innan jag började dricka kaffe under juridiken, den värsta kursen jag tog, och koffeintillskottet var väl behövligt för att klara mig genom den. Och sedan dess dricker jag kaffe, inte varje dag alltid, men ofta och gärna.

Trots mitt kaffenjuteri är jag långt ifrån någon snobb. Till 99% dricker jag bara snabbkaffe av budgetmodell, och föredrar det faktiskt framför bryggkaffe. Så mig kan man bjuda på precis vad som helst, jag är inte knusslig i mitt kaffedrickande jag inte. 😉