Imorgon går jag in i v.33, och det börjar onekligen närma sig bebis utkomst. En graviditet som gått så satans fort, men nu börjar jag faktiskt känna mig färdig med att vara gravid och vill istället ha min lilla tös på utsidan. Märks att kroppen kommit dit också, i och med att jag sedan i fredags dras med ordentliga sammandragningar. Samtidigt har jag tänkt väldigt lite på förlossningen överlag, och har inte planerat den det minsta.

Jag är inte orolig alls än så länge, och tror det bidrar till att jag inte tänkt så mycket på det hela. Min inställning är helt och hållet att på något sätt ordnar det sig, ut kommer hon komma på något vis och resten får vi ta som det kommer. Är allt okej med mig och henne efteråt kommer det vara en väldigt lyckad förlossning i mitt tycke, även om jag hoppas att jag också kan få en relativt icke traumatisk upplevelse. Annars är det något som får bearbetas efteråt. Jag tror absolut det kommer bli tufft, men är inställd på att jag kommer vara på rätt plats, med den personal som är experter på detta och att vi tillsammans löser just denna förlossning på det bästa sätt som går.

Får jag förutspå (ska bli intressant att läsa detta i efterhand sen) så kommer min förlossning bli lång. Antagligen kommer jag kunna räkna den i dygn istället för enbart timmar. Säkert en lång latensfas först, och sedan kommer det ta sin tid även när vi får komma in till själva förlossningen. Min mamma hade långa förlossningar med både mig och min syster, så jag tror att risken är rätt stor. Förhoppningvis sätter den igång av sig själv och jag slipper igångsättning, men jag skulle gissa att hon föds efter BF, uppemot de två veckor man får gå över. Tidigt tror jag inte det drar igång i alla fall. Kanske kommer hon någon av de sista dagarna i januari.

Min förhoppning är att jag ska kunna föda vaginalt, men kommer vi till kejsarsnitt av någon anledning så är det så. Smärtlindring är jag relativt säker på att jag kommer ta, vad det blir för typ får vi se när vi kommer dit och kan utvärdera med barnmorskorna. Däremot är jag tveksam på att jag kommer använda lustgasen. Jag har svårt för att släppa kontrollen och är inte speciellt förtjust i att vara berusad eller liknande. Därför tror jag inte att den just är för mig, men lär säker prova på och se ifall jag har fel. Ställningar att föda i och sådant har jag ingen preferens på alls, utan tänker att jag provar vad de ber mig om. Vilket är lite så jag ser på hela förlossningen som ni märker. Jag önskar mig bara en barnmorska/team som vägleder mig ordentligt, berättar vad som händer och har en plan de delar med sig av. Sedan tror jag vi klarar oss fint framåt, och utvärderar efter hand.