Ett av de beslut jag tog i renoveringen, som knappt ens var ett beslut då det inte fanns någon annan väg att gå för min del, var att behålla alla gamla bjälkar i lillstugan synliga. Vi sänkte dem ett par snäpp för att få till en rimlig takhöjd på övervåningen, men annars är de helt orörda. Bjälkarna är rejält gamla, spruckna på sina ställen och ordentligt tagna av tidens tand, men fortfarande fullt funktionsdugliga och svårslaget vackra. Man ser varenda yxhugg och allt slit som gått in i dem.. De är inte jämna eller raka på en millimeter, och det var en pärs att försöka lägga golvet på dem, men det var det värt! Finns inget jag får mer komplimanger för hemma än bjälkarna, så det är inte bara jag som håller dem kära.

Dessutom har vi inte gjort någonting med dem alls. Så det sitter fullt med gammal smidd spik, ringar av olika slag (Albin använder dem för att hänga tvätt i) och på flera ställen står det skrivet på dem. Då stugan en gång var ett magasin, så är det främst uträkningar på hur mycket säd som körts in, eller sålts. Addition var det inga problem med här på gårn kan jag säga. Tycker att alla gamla lämningar förhöjer charmen ännu mer.

Sedan har vi inte satt några lister runt dem, inga taklister har kommit upp, inte heller dörrlister och tydligen saknar vi också ett täcklock för elen där i hörnet (är bra att man tar bilder ibland så man ser allt man inte gjort) men jag är nöjd i alla fall. Kommer nog aldrig hända att det kommer upp lister så att säga.