I år var året jag faktiskt fastnade i att plocka svamp. Tidigare har jag inte haft ro i kroppen nog, jag trivs med att gå i skogen, men har tyckt att leta efter de där små svamparna (som man dessutom aldrig hittat) har varit en onödigt pålägg på en skogspromenad. Men när jag i somras följde med min faster upp för att få lite skogsluft, så uppskattade jag det betydligt mer än jag trodde och har sedan dess varit uppe väldigt många gånger själv och plockat, strövat och njutit. Först med fokus på det gula guldet, så nu har jag fullt med gula kantareller i frysen. Efter ett litet uppehåll nu så är det ju äntligen dags för trattkantarellerna, så nu springer jag i skogen stup i kvarten och tvingar med både Albin och hunden för timmar med ögonen i backen.

Trattkantareller ser ut såhär. De är en lite ljusbrun till mellanbrun färg med en grop mitt i hatten. Det främsta kännetecknet är dock när du lyfter på den, för foten på svampen är väldigt lång och ordentligt gul, typ senapsgul. Själv tycker jag att dem är enkla att få ögonen på i skogen, betydligt mer än den vanliga gula kantarellen, och oftast finns det betydligt mer. Vilket passar mig utmärkt 😉

När jag sedan kommit hem från skogen så rensar jag svampen noggrant. Skär av delen som varit under marken och borstar resterande delar rena. Stora svampar skär jag i mindre delar och sedan fördelar jag ut dem på bakplåtspapper eller tidningar, relativt glest och låter ligga tills de är helt knastertorra. Det brukar ta 4-5-6 dagar beroende på temperatur och luftflöden och sådant. Sedan förvarar jag dem hela i tät burk, eller kör dem i matberedaren för att ha dem mer som en krydda i exempelvis grytor!

Ut i skogen i helgen nu och leta lite svamp, och glöm inte reflexvästen!