Med höstmörkret kommer min handarbetslust, och mitt i alla sticken till den kommande bebisen kände jag att jag måste göra någonting åt mig själv också. Jag har några få stickade sjalar som jag producerade för sådär 10-15 år sedan som jag använder mycket, just för att de är stora nog att vira runt sig och knyta bakom ryggen, alltså en trekantssjal som fungerar som en klassisk hjärtevärmare. Men i och med att jag använder dem så mycket i det syftet har jag också länge varit sugen på att gör mig en riktig hjärtevärmare, och nu är jag igång!

Jag visste att jag ville göra en i ull, och att den skulle vara något speciellt. Efter alla småplagg var jag väldigt trött på ren rätstickning, så något utmanande behövde det vara, men ändå enkelt nog att få flyt på. Dessutom kom hela hjärtevärmarintresset från alla fantastiska diton jag sett i kostymdraman på det senaste, så gärna i lite äldre stil fick den vara. Och efter idogt sökande efter mönster ramlade jag på den, den perfekta hjärtevärmaren. Kællingesjal (länk till mönstret finns här) som den heter är en rekreation av en sen 1800tals sjal som finns på museum i Danmark, och jag tycker den är helt otrolig. Jag gör min i beige ull och tycker den blir både vacker och samtidigt skir i sin ulltygnd. Så en sådan har jag tänkt värma mjölkstinna bröst med i vinter när lilltösen kommit, och sedan i många herrans år framöver.