I Gillberga har vi äppelträd så det räcker och blir över. Av massa olika sorter, former och typer. Hittills har jag varit väldigt dålig på att kunna vilka sorter dock, och vilka träd som är vad. Men nu har jag fått hemläxa av farmor som är full koll (till och med på vem som planterade träden för längre sen). Och för att jag ska komma ihåg dem även nästa år så måste jag såklart blogga om dem. Att ni får veta kanske också är ett plus 😉

Många träd har vi av vår egen sort Gillbergaäpplen, som någon släkting längre bak tagit fram själv. Två träden står så här fint bredvid varandra i trädgården på framsidan.

Ett annat Gillbergaträd står mitt i ett hav av syrénbuskar.

Och ett fjärde i farmors trädgård.

Så här ser ett Gillbergaäpple ut, ibland något grönare, ibland lite rödare. Det är ett väldigt sött och gott äpple, som är tidigt och mjukt utan att bli mjöligt. Är perfekt att koka mos på

Ett annat mos-träd vi har är ett transparente blanche som står precis bredvid vår lilla stuga. Stort har det blivit och ger galna mängder frukt.

Det nästan genomskinligt gröna äpplet är dock ingen favorit hos mig. Färskt är det lite för mjöligt och smakläst i mitt tycke, men det blir bra mos.

Transparantens motsats är detta träd som står precis framför lilla stugan. Mina absoluta favorit, sorten Wealthy. Tyvärr är trädet på sista delen av sitt liv, så jag ska så snart som möjligt föryngra och säkra att jag alltid har wealthyäpplen i närheten.

Det är en riktigt hård sort, med ordentlig syra. Ingen mjölighet här inte. Fantastiskt gott, och är toppen i paj, kräm eller marmelad, då den inte kokar sönder.

Närmast Wealthyträdet står vår nyaste sort, Mio!

Goda, hårda äpplen som håller bra. Bra till samma saker som Wealthy. Ett riktigt Twillightäpple, ni som vet ni vet.

Förutom Gillbergaträd har vi allra flest Åkerö. Ett gigantiskt som står i pappas trädgård.

Ett elegant ett som står vid pumphuset.

Ett ledset träd som står vid jordkällaren, i somras ramlade en stor gren ner, men det verkar relativt livskraftigt ändå.

Och en annan bjässe som står i farmors trädgård.

Åkerö känns igen på sin lite avlånga form, är sött och gott. En annan favorit faktiskt!

Ett riktigt gammalt sävstaholm står i trädgården framför pappas hus. Ett så gammalt att det knappt ger frukt, och de växer aldrig till.

Titta så litet. Kan inte säga något om smaken, för de blir aldrig riktigt klara.

Vid farmors hus står ett stort Filippa.

I år blir de inte så stora som vanligt, men de är väldigt goda äpplen som ger mycket. Förra året var det det enda trädet som gav frukt när vi hade ett riktigt dåligt äppelår. Kokar alltid mycket mos på dem!

Bredvid Filippa står det ett Signe Tillisch. Rikgivande och goda.

I år är de dock väldigt angripna av rönnbärsmalen och små. Så de är lite halvkänsliga.

Framför Gula huset står två träd som ett V. Det högra trädet är Oranie, det västra är Ribston, Gravensteiner och en okänd ursprungssort.

Oranie. Inget äpple jag använder så ofta

Jag tror detta är ett ribston. Dessa lagrar vi alltid länge, och är sådana som vi har som frukt till jul!

Sista trädet är detta! Här är det så många sorter, en apel (alltså tagen från kärna) som ympats in med Ribston, Stenkyrke och en släktings äpple. Visar inga sorter för jag har absolut ingen koll.

Puh, sådärja, lite träd att gå genom. Men där har ni dem!