Jag tycker det här med träning är så intressant. I år har jag tränat kontinuerligt i 11 år (!). Som liten rörde jag knappt på mig alls, då spenderade jag all min tid med mina böcker. Inte förrän i högstadiet kom jag i gång på riktigt. I flera år hade jag träning som intresse, försökte slå personbästa i squats och bänkpress, komma upp i den berömda milen i löpningen och utmana mig mer och mer. Allt var roligt!

Nu mer är träningen långt från något intresse, men någonting som jag gör varje vecka, helt utan och fundera. Jag är ingen träningsmänniska, men en tränande människa så att säga. Periodvis är det roligt, periodvis är det inte mer än uthärdligt. Men det är någonting som jag vet att jag mår bra av att göra, och någonting jag inte prioriterar bort. Det är det jag planerar in först i veckan, ser till att det hinns med och sedan planerar jag in annat. Svårare än så är det inte egentligen, men det har också krävts ett par år av träning (bokstavligen) på planering och att pusha förbi ork och lust.