Nu när rutinultraljudet gick så bra, vågar jag äntligen tro på att det ska komma en liten skrutta till oss i Januari. Tidigare har jag ju självklart förstått att jag är gravid, och att det är en bebis därinne, men ändå inte vågat lita på att allting ska gå vägen. Men halvvägs gången snart, och med fosterdiagnostiken gjord och väl godkänt på, ja då får även denna oroliga själ acceptera att det nog faktiskt kommer en utökning av familjen.

Så allt roligt jag skjutit på i väntan på RUL ska jag nu börja ta tag i. Införskaffningslistor ska skrivas, och börja bockas av, planer smidas och hemmet göras så sakteliga i ordning. Framförallt ska jag nu tillåta mig att gå på jakt på våra vindar och uthus. Denna kista som står på vinden är full med gamla barnkläder, äldre än både min och min pappas generation, ska överses och njutas av. Det enda jag vet ligger här i är dopklänningen alla i släkten burit, och så även vår lilla tös så småningom.

På denna vind (ja vi har flera…) finns det även en otrolig blå vagga, utsmyckad med blommönster om jag inte missminner mig, som vi har sovit i hela släkten som småttingar. Den ska jag om några veckor plocka fram och förbereda åt lillan. Jag lovar att uppdatera vidare om hur det går med barnförberedelserna!