Så här dan före dan före dopparedan har jag förberett för julmiddagen som vi äter uppe på salen varje år. Ställt fram lutfisktallrikarna och finglasen på en vit, nymanglad duk. Så som det alltid ska vara. Men viktigast av allt är dessa små ljushållare. Änglaspelet i mitten och de små tomtarna på grisar som ramar in dem. Dessa och stora ljuskronan ovanför bordet är allt ljus vi har just under middagen, och det är höjden av mysighet att äta i det mörkret, med det sakta klingandet av änglaspelet. Som av någon anledning vi alltid bara får att backa, istället för att åka framåt.