Jag brukar rätt ofta beskriva mig själv som en riktigt dålig bondunge. Trots att jag är född på landet och bott såhär hela mitt liv är jag en sådan som är rädd för allt. Jag kan inte klättra på stege på grund av grav höjdskräck, tycker inte något vidare om kryp och är till och med rädd för fjärilar. Kan absolut noll om maskiner, skördar eller renovering. Kan inte skilja på alla sorters sågar och verktyg, köra motorsåg eller lösa problemet när vattnet sinar eller pumpen går sönder. Jag känner mig ofta dum som inte har det där tänket kring hur saker ska göras, och förstå hur jag ta mig från brädor till färdigt bygge. Det beror väl på att jag som barn inte var med och engagerades arbetet och därför inte haft möjlighet att lära mig, vilket gett ett obefintligt självförtroendet kring praktiskt gårdsjobb.

Men någonting jag ändå har landat i med att flytta hem igen och att jag vill bo här på landet är att det faktiskt är okej. Jag är faktiskt inte för gammal för att lära mig sådant här nu. Det kan ju inte vara helt omöjligt vid 23 års ålder direkt och att det dessutom är acceptabelt att vara kass. Antigen får jag lära mig, eller så får det vara. Man kan inte kunna allt, och så är det. Men mycket går att lära, och lite därför har jag startat upp dessa kanaler, för att förmedla lite lärdomar om det finns någon annan därute som också inte är en guru inom lantliv (än). Målet jag satt är i alla fall att vara en OK bondunge när jag fyller 40, det borde väl gå? 😉