Början av juli är, och har alltid varit, då allt kommer på en gång. Mycket gårdsjobb, vanligt blåbären blir klara och så ärtorna. Framförallt är de där ärtorna det som fyller upp schemat en vecka i de här tiderna. Genom hela livet har detta varit ett stort arbete, som vi samsas halva släkten om. Först så ska vi plocka alla dessa skidor från ett stort gärde, och sedan spenderar vi timtal sittandes i ring och spritar ärtor i flera dagar. Förra veckan var det dags för årets ärtsäsong, och plockningen gjordes utan mig som jobbade. Men spritandet var jag hemma för. Det är ett stort arbete, och jag skulle ljuga om jag säger att det är så väldigt roligt att sprita timme sju. Men det har ändå någon charm, även om jag inte nämnvärt önskar mig mer ärtor att sprita förrän nästa år.

Vädret var sämre i år, så utomhusspritandet med släkten byttes mot inomhusarbete i myskläder.

Handduk i knät, stora påsar med ospritade ärtor, en mindre burk för de färdiga och en gigantisk skalhink, ja då är man helt redo för många timmars sittande.

Som tur är kommer jag glädjas åt allt jobb framåt vintern, när dessa ärtor (som inte ens kan jämföras med köpta!) blir tillbehör till söndagssteken eller linsbiffar och många stora kastruller av farmors recept på grön ärtsoppa. Få saker värmer så fint som den i höstmörkret!